idag påväg hem från skolan så hejar någon grabb på mig, frågan är vem tusan det var? Jag hejade tillbaka ändå - jag vet ju själv hur det är om man hejar på någon också får man inget hej tillbaka: så har man liksom hälsat på någon man inte känner. DET är inte så särskilt roligt!

Nu gör jag dock inte mycket, älskling kommer snart hit, han skall sova hos mig :)

Det är något seriöst konstigt med mig nu - jag har verkligen tappat all hunger.

Jag kan skippa både frukost och lunch utan att känna något som helst behov av mat.

Mina resultat i skolan och mitt humör är detsamma utan mat. Det är liksom inget som försämras för mig för att jag undviker maten - inget jag känner av i alla fall.

Jag förstår inte vad det är för fel egentligen.. Jag är mätt hela tiden.

Mor undrade igår om jag hade ätstörningar för att hon märkt av att jag börjat slarva med frukosten och det är ju sant att jag slarvar med den för jag känner verkligen att jag inte kan få i mig något: jag känner mig så mätt.

Likaså är det med lunchen - jag undviker den lite då och då. Det slutar med att jag äter som en dåre till middag bara :O

Idag skötte jag mig i alla fall och käkade två pizzabitar till frukost :) Lunchen blev aldrig av. Middagen blir av som alltid!

Jag tror det här är någon period för mig med min kropp, jag kommer säkert snart känna behov av mat igen :)

För store Emilia har ju alltid känt stor kärlek för mat,men jag känner mig numera inte så särskilt ofta sådär hungrig och sugen som jag brukar. Men det fixar sig :)